Engagerat om äldreomsorgen
vid första Orsadialogen

Ett 60-tal deltagare hade sökt sig till den första Orsadialogen, med ämnet Äldreomsorgen. Engagemanget för äldreomsorgen är stort - liksom oron över de besparingar som socialnämnden måste göra. Detta präglade förstås mötet, men här lyftes också frågor om anhörigvårdare, mathållning mm. Glädjande nog fanns flera konkreta förslag på hur vi kan göra livet bättre för våra äldre. För att det är målet, det var alla överens om .

Initiativtagare till dialogen är Ann Beskow, efter en idé från en insändare i lokalpressen, och hennes kommentar till dagen är denna:

- Jag kände mig nöjd när jag gick hem på onsdagskvällen. Det var många som hörsammat vår inbjudan och jag hoppas och tror att många gillar idén med Speakers Corner, dvs. att det är fritt fram för alla som vill att framföra sina tankar och åsikter. Det blev lite hett i vårt samtalsrum då och då - det blir det ju ofta när många olika åsikter och känslor möts. Tankar kring äldres vardag och framtid är verkligen något som berör många. Nästa gång kommer det att handla om bostadspolitik. Hoppas att även det lockar många Orsabor upp i talarstolen!

FORTSÄTT DIALOGEN HÄR!

RÖSTER FRÅN ORSADIALOGEN:

• Socialnämnden har dålig ekonomi för att cheferna inte skött sitt arbete. Det känns som vi äldre får betala.

• 17 punktsprogrammet innebär att man snurrar runt med gamla sjuka och personal. En gammal människa som flyttas runt blir förvirrad.

• Det finns tre punkter i 17 punktsprogrammet som jag reagerar på: Att man flyttar boende på Lillåhem
Att maten skall skickas till vissa äldre veckovis för att microvärmas och att förståndshandikappade skall flyttas till Lillåhem.

• Veragruppens enkät om äldreboendet skickades ut till 300 boende i åldrarna 56-75 år– Det är över 75 problemen börjar. Gruppen upp till 90 år borde vara lika viktig.

• Vilka direktiv har biståndsgruppen som beslutar om placeringar och sånt? Kommer de från kommunen? Hur stor hänsyn tas till pensionären och anhöriga?
Om man bor ensam i en lägenhet och vill till ett hem för att träffa andra människor. Räcker det som argument?
Jag besöker själv en vän som är sängliggande sen två år. Hon ville in på Lillåhem men fick nej. Jag är deprimerad varje gång jag varit dit. Enhetschefen avstyrkte placering på Lillåhem.
- Jag är mycket nöjd med personalen. De är jättebra.

• Det kan vara hur det vill med de flesta punkterna i besparingsprogrammet, men de som bor på Mosippan kan inte få en likvärdig bostad. Om det hade varit så hade den flytten varit en annan sak.
-Där är damerna bruna, för de kan sitta ute i solen i sin egen lilla täppa hela sommaren. De har sociala kontakter och har själv löst riskerna för att bli isolerade.
Ska de nu flyttas till lägenheter där man inte kan gå ut direkt på tomten. Det innebär att de får mindre rum och inte kan ta emot gäster på samma vis, kanske måste avyttra möbler osv.
- Kan man överhuvudtaget flytta dem mot sin vilja?
Alla säger att det är bäst för de gamla att bo hemma. Men var är hemma? Där de bott flera år eller där de blir placerade. Det är mycket jobbigt att arbeta med människor som sörjer att de mist sitt hem.

• Om 15 år är andelen Orsabor som är 80+ betydligt fler. Fler i personalen går också i pension.
En ändrad livsstil gör att många mår bättre högre upp i åldern.
Kraven förändras. Hur vill vi leva, vad vill vi ha? Det handlar också om bostadspolitik. Vi behöver fler boenden med hiss, centralt m gångavstånd till service, bättre miljö så man kan ta sig fram. Det behövs ett rikt kulturutbud, inte minst för att bryta isoleringen.

• Hur bedömer man hur många som behöver anhörigstöd i hemmet? Det är den absolut största gruppen i äldreomsorgen, men de syns alldeles för lite i media. Jag tror att de allra flesta inte ens vill in på specialboende.
Många har aldrig kunna tänka sig att de skulle bli ensamma och blir än mer isolerade. Var är solidariteten när det gått dithän?

• Vi lever ett stressigare liv nu. Vi har ungar, jobb och så ska vi ta han om mamma och pappa också. Många hinner inte med anhörigvård! Det är också ett problem. Fysiskt sett mår vi bättre högre upp i åren, men jag tror att vi mår psykiskt sämre och det är svårare att hjälpa.

• Min mamma bodde i ett serviceboende och det fungerade bra. Men man stängde lördag-söndag. De dagarna åt hon ingenting. Jag hälsar nu på en 84-åring. Hon rör inte mikromaten när hon får sådan. Mycket av vitsen med att äta är att äta tillsammans. Varför måste vi bussa ut maten? Varför bussar man inte människorna till maten så att man kan äta tillsammans? Jag har gott om utrymme, jag skulle kunna tänka mig att folk fick komma dit och äta!

• Dagens sjukvård är ett problem. Man skickas ofta hem utan att vara helt frisk. Jag har ett exempel på en person som kördes hem till lägenheten och placerades på en soffa. Ingen kom förrän på kvällen. Dörren stod öppen. Hon hade inte tillgång till sin nyckel, till larm eller telefon.

• Det är viktigt med aktiviteter för gamla, speciellt på äldreboendena. Vi har två livaktiga pensionärsföreningar för dom som går dit. Men dom som inte går dit måste också få kultur.
- Vi kanske kan bjuda in den ensamma grannen ibland? Vi måste bli bättre på att måna om varandra.

• Ni får mycket kritik idag. Men 17 punktsprogrammet kom inte från djupet. Det blir lite kärvt då.

• Alla vill leva så gott liv som möjligt. Många leva med andra, andra vill sköta sig själv. Jag är här för att berätta om vad som är viktigt för mig. När man känner att det börjar bli svårare att bo hemma måste man kanske fundera själv, när är det dags att sätta förändringen i verket?
Orsa är bra. Jag kan gå ärenden på byn, jag möter människor jag känner, vi pratar en stund. Då mår lika bra som om jag tagit en uppiggande tablett! Vi ska inte bara gå och sucka och stöna över att det är dåligt. Sen är vi naturligtvis olika gynnade.

• Orsa behöver ett servicehus. Det finns ett redan byggt, men det kan man inte utnyttja. Egentligen borde man flytta ut sociala och flytta in service i Grevinnan som det var tänkt!

• Jag är själv aktiv i anhörigvården i Skattungbyn. Där har det skett en stor förändring i Skattungbyn sedan kooperativet kom till. Vi har större flexibilitet och man behöver inte alls sitta ensamma. Det handlar om att ha driftiga människor, oavsett hur man driver verksamheten organisatoriskt.

• Nej - boendet på Ström Pers väg skall inte användas till missbrukarvård.

• Det är klart att alla blir oroliga över vad man läst i tidningarna. Vi är inte klara med förra omorganisationen än och nu ska vi flytta om igen. Det finns säkert någon högre filosofisk tanke, bakom det men vi i personalen har inte fått någon bra förklaring.
- Men nu måste vi tänka med den nya organisationen: Hur ska vi göra för att det ska bli bra. Orsa har och har haft en bra äldreomsorg. Köket på Lillåhem superbt. I personalen pratar vi hela tiden om förbättringsidéer.
Om vi inför servicehus. Ska det också behovsprövas? Ska det vara kvarboenderätt? När det behövs – ska vården komma till mig, eller ska jag komma till vården?
Det finns mycket att tänka på och det är spännande.
Nu känns det bedrövligt, men nu är det också läge att göra något bra tillsammans.
Vi har en mycket öppen kommunledning. Vi behöver inte demonstrera med påse över huvudet. Men ibland känns det som den är så öppen så att alla lyssnar, men inget händer….
Det här är ingenting som vi inte kan lösa tillsammans!
Men det är så mycket i det här och mitt uppe i alltihop håller vi på att bli gamla…

• Det är mycket viktigt att vi pratar om det här och att vi lyssnar. Tyvärr jobbar vi ju i en bitter ekonomisk verklighet också.
• De boende på Mosippan uppfattar flytten som ett hot. Mycket beror på att det man informerade på ett oproffsigt sätt initialt. Flera blev livrädda och vi sin jobbar där får försöka mildra det. Flera av de boende har tappat livslusten.

•Är det någon som frågat de förståndshandikappade vad de tycker? Dem har vi inte pratat om idag, och dom har inte haft en chans att göra sig hörda under hela livet.

Engagerat om äldreomsorgen vid första Orsadialogen

Engagerat om äldreomsorgen
vid första Orsadialogen