Nedskräpning

Nedskräpning är när någon avsiktligen eller av misstag skräpar ner. Skräpet ser fult ut och det kan vara farligt för människor, djur och miljön. De flesta saker kan betraktas som en resurs och även ”skräpföremål” kan ses som en tillgång som bör återanvändas eller återvinnas.

I Sverige är det ett brott att skräpa ner utomhus på allmän plats. Den vanligaste typen av nedskräpning här är fimpar, tuggummi, snus, pappersprodukter och plast. Det är även straffbart om man skräpar ner för mycket på sin egen tomt.

Vem är ansvarig?

Det är du som individ som har ansvar för att sortera ditt avfall och se till att du inte skräpar ner. Kommunens uppgift är att se till att det finns rätt förutsättningar för individen att ta sitt ansvar. Information om avfall och sortering hittar du under länkarna till höger på denna sida. 

Vad säger lagen?

All nedskräpning är enligt lag förbjuden. Enligt Miljöbalken 15 kapitlet 26 § får ingen skräpa ner utomhus på en plats som allmänheten har tillträdelse eller insyn till. Man kan bli dömd till böter eller fängelse i högst ett år för nedskräpning (Miljöbalken 29 kapitel 7 §). När någon bryter mot dessa lagar eller föreskrifter har kommunen en skyldighet att åtalsanmäla de misstänkta. Åklagarmyndigheten bedömer där efter om brott kan styrkas och vilket straff som ska delas ut (Miljöbalken 26 kapitel 2 §).

Den 10 juli 2011 infördes en ny ordningsbot för nedskräpning - nedskräpningsförseelse.
Ordningsboten är 800 kronor och kan ges till den som kastar mindre mängder skräp, som engångsartiklar och glasflaskor, i parker och på gator och torg. Vid dessa händelser kan polisen ge böter direkt på platsen.

Miljökontoret/kommunen får regelbundet in ärenden som handlar om att människor dumpat både avfall och miljöfarligt avfall på annans mark, förvarar miljöfarligt avfall otillfredsställande på sin egen tomt eller slänger skräp i parker eller på parkeringsplatser.