Kalkning

Sedan slutet av 1970-talet har kalkning använts som en metod föra att motverka de negativa konsekvenserna av försurningen av sjöar och vattendrag. Kalkningen ska motverka de negativa effekter som försurningen har på många vattenlevande organismer. Framförallt påverkar försurningen överlevnad och reproduktion negativt hos många organismer som inte är anpassade till surt vatten. Åtgärderna är en av de största miljövårds- och naturvårdsinsatser som genomförts i Sverige. Nedfall av försurande ämnen som svavel och kväve har medfört stora biologiska och ekonomiska skador i Sveriges sjöar och vattendrag. De senaste 25 åren har dock utsläppen minskat och därmed även försurningen. Tack vare minskade utsläpp sker också en långsam återhämtning och en del sjöar och vattendrag klarar sig nu utan fortsatta åtgärder. Även om det skett en återhämtning så är det fortfarande sjöar och vattendrag som under en långtid framöver kommer att vara beroende av kalkning som åtgärd för att upprätthålla en god ekologisk status.

Ansvar och finansiering
Verksamhet är till största delen finansierad av staten och i dag hanteras fördelningen av stadsbidragen av Havs- och vattenmyndigheten som i sin tur fördelar anslaget till landets länsstyrelser. Länsstyrelserna beviljar i sin tur bidragen till utförarna ”huvudmännen” kommunerna. Mora- och Orsakommuner har i regel 85% i stadsbidrag för kalknings verksamheten. Undantaget är några objekt som får 100% i bidrag.

Kalkning av sjöar och vattendrag i Mora och Orsakommuner har pågått sedan slutet av sjuttiotalet. Idag läget kalkas runt 20 st sjöar och 10 vattendrag årligen.

Uppföljning
Uppföljning av kalkningsverksamheten sker genom vattenprovtagning, bottenfauna, elfisken och sjöprovfisken länsstyrelsen sammanställer resultaten från provtagningarna och rapporterar vidare till havs- och vattenmyndigheten.