Gössa Anders - traditionsbärare och förnyare
Gössa Anders Andersson började spela fiol redan som sjuåring. Sin fiol fick han av snickaren och instrumentmakaren Hans Rehnström som bodde på samma gård. Gössa Anders föräldrar var religiösa och såg inte med blida ögon på fiolspelandet. Dock var de musikaliska och trallade många av de gamla orsalåtarna för Anders. Sådant gick nämligen för sig.
Trots föräldrarnas reserverade inställning till fiolspelandet blev den unge Gössa Anders en flitigt anlitad spelman vid dans, ensam eller tillsammans med andra. Jämt Olof och Gulis Erik var ett par av de trogna vapendragarna.
Orsa skyttegilles musikkår
Anders var nyfiken. Han trakterade även valthorn och klarinett och tillsammans med Orsa skyttegilles musikkår spelade han understundom upp till dans på turisthotellen i Tällberg. Han var också nyfiken på nya danser och spelade till skillnad mot många andra gärna tillsammans med trakterare av den stora nya flugan - dragspelet. Kort sagt: Gössa Anders var urtypen för en orsamusikant.
Nydanare
Nydanaren Gössa Anders var också den store traditionsbäraren av de gamla låtarna. Tillsammans med barnen Anders och Anna turnerade han land och rike runt. Han medverkade frekvent i radio. Han bildade också ett eget spelmanslag.
Gössa Anders var den som kom att rädda en urgammal låtskatt till eftervärlden. Han var en av de få unga spelmän som accepterades och upptogs som lärling av en av de mest excentriska och ursprungliga av Orsaspelmännen: Blecko Anders Olsson, Blickus kallad.
Nästa sida; Blickus - länken till forntiden