So you wanna be a rock´n´roll star...

Det blev 60-tal. På Ångbåtsudden och Skeer kunde man höra Jerry Williams och Violents, Borlänges Stolthet Vita Björn och Gunnar Kinch som blev rockkung på en enda låt, Bop-a-lena. Resten av kvällen spelades vibrafonjazz. Men det började hända saker. Unga långhåriga uppkomlingar som hette saker som Tages och Shanes började ruska peruk i parkerna. Och så dom största av dom alla: Hep Stars!
Var Hep Stars störst? Tja, det är väl svårt att säga. Tages och Hep Stars får väl tävla om titeln. Hep Stars hade ju en organist som hette Benny Andersson. Och - viktigast av allt - en äkta orsabo på gitarr! Åtminstone norr om Vattnäs var det nog det som avgjorde saken.

Debut hos Boréns
Idag bor Janne Frisk i Finspång och spelar med - Hep Stars!
- Jo, det blev så. Egentligen har vi ju spelat längre nu i andra vändan än när vi var riktigt stora!
Jannes första kontakt med musiken är klassisk. Den hette Radio Luxemburg. Radion som (nästan...) ensam ändrade underhållningsbranschen.
-Man lyckades ratta in det och hörde Elvis och Pat Boone och Paul Anka och så. Och då blev man ju lite halvsugen. Jag tjatade till mig en gitarr som vi köpte hos Piano-Nisse i den där lilla gula kuren...
- Brorsan hade spelat dragspel ett tag och min farbror jobbade hos Putte och Ulla Borén så där fick vi våra första betalda jobb, på fester och sånt.

Stockholm
Att flytta till jobb är inte något modernt påfund, om någon trodde det. Snart gick flyttlasset även för familjen Frisk. Janne var i 15-årsåldern när han lämnade Orsa. Kompisar med liknande intresse fattades inte.
- Vi startade ett band där jag var sångare. Men Janne Frisk kunde man ju inte heta på den tiden, så vi kallade oss för Richie and the Druggets. Vi gjorde en deal med Hagströmbutiken på Götgatsbacken och fick köpa vår första Nationalförsärkare och Binson eko till bra pris. Dom fick ställa ut vår bild i fönstret med e skylt ”Vi köper våra instrument hos Hagströms”
Unga musiker blir lite äldre musiker och börjar plugga på andra ställen och detta hände även Richie and the Druggets. Men Janne gick inte sysslolös länge. Telefonen ringde snart, och två killar som startat ett band i lumpen ringde och sa att dom startat band och behövde en gitarrist. Killarna var Lelle Hegland och Krille Pettersson.
- Vi började spela på ungdomsgårdar och så och det gick bättre och bättre. Sen stack jag iväg på en månads norrlandsturné med Erik Frank (!) Jag behövde nämligen pengarna till en ny Fenderförstärkare. Under tiden tog dom in sångaren från Cliftones, eftersom vi behövde en frontfigur.
Sångaren hette naturligtvis Svenne Hedlund.

Hep Stars blir Hep Stars
Jannes moppekompis Tord hade en storasyrra som hade en amerikansk pojkvän.
- Vi frågade honom vad vi skulle heta och han tyckte att Hep Stars väl lät bra, så så fick det bli.
Lelle Hegland hade spelat i ett band som hette Blackbirds. Genom dom kände han Åke Gerhard, ägare till grammofonbolaget Olga.
- Lelle tjatade in oss hos honom. Vi fick spela in ett par plattor. På den tiden spelade man in i Borgarskolan aula. Det gick omkring en gubbe i vit rock där och allting spelades rakt in på lack på den tiden. Tagning direkt. Så kom våra tre första singlarna till. Kana Kapila, Farmer John och A Tribute to Buddy Holly.
Resultat direkt. Farmer John med Hep Stars är idag kultförklarad.
- Ja, nästan konstigförklarad också. För det finns inga sådana tempon... I en amerikansk poptidning från den tiden stod det faktiskt Hep Stars - Swedish Punk Group...
Farmer John hittade man faktiskt i Finland, där Anti Eynö spelat in den i något annorlunda tempo med Andy and the Islanders.
- Det roliga med singeln var att baksidan var Donna, Richie Valens gamla låt. Och båda låtar hamnade på Kvällstoppen! Grammofonleverantörerna rapporterade in både a och b-sidan...
Ryktet gick om vildaste bandet i landet. Temperaturen höjdes ytterligare när organisten Hasse Östlund slutade av familjeskäl. In plockades en blond ung man i pagefrisyr från Elverkets spelmanslag som Svenne kände. Benny Andersson.
- Första spelningen med Benny var en skoldans i Avesta och det var ett sagolikt driv. Benny en sån där liten röd orgel med volymspak vid knäet. Benny band fast slipsen runt volymspaken och benet och så var det fullt röj! Fast vi fick lov att skaffa en Voxorgel till Benny sedan...

För att använda ett nutida uttryck (om det inte blev omodernt för fem minuter sen..) Hep Stars var MEGASTORA. De prenumererade på platser på tioitopp, även om man då och då kuppade in sig. I Mora råkade man vara dan innan omröstningen skulle hållas där och spelade och delade ut gratissinglar. Gissa vilka som vann. Fast i ärlighetens namn skall sägas att Shanes lär ha varit fräckare. Sägnen säger att dom spelade samma dag som omröstningen var. Fast inte i Mora...

Man turnerade praktiskt taget hysteriskt mycket. Tre spelningar per kväll förekom ofta. Å andra sidan spelade man maximalt 30 minuter.

Hep Stars hade faktiskt en internationell karriär på gång också.
- Vi gjorde TV i England, tillsammans med José Feliciano och Paul Jones bl a. Men där var Åke lite seg. Det fanns inte samma erfarenheter som idag. Vi hade ingen skiva utgiven i England, trots att det blev en hel del autografskrivningar och skrik på flygplatsen och så. När plattan väl kom var det för sent.
En hel del europeiska framgångar hade man också. Farmer John låg tvåa i Tyskland. Sunny Girl låg etta i Holland. Kanske får man räkna det mindre lyckade filmäventyret i Afrika till utlandsäventyren också.

Pop på svenska
Andra halvan av 60-talet hände det något. Jag minns det själv som igår. TV:n stod på. I programmet medverkade Lovin´spoonful och Hep Stars. Det blev Hep Stars tur. Min första tanke var ”Vad ska Ola, säga” Ola var och är Ola Klockar. Hängiven Hep Stars fan, åtminstone då. För på TV:n satt Svenne Hedlund med brutet ben och sjöng ”I natt jag drömde”. På svenska! Ridå. Vad hände! Inte nog med det. Det kom uppföljare. Lilla Sofi och Mot okänt land. Ja - en hel LP ”Hep Stars på svenska”
- Jodå. Vi fick höra det mycket. ”Det där är väl inget popband”. Vi diskuterade det en hel del, men vi gillade ju låten så vi körde. Och det gick ju bra. Det är den singeln som sålt mest av alla våra singlar. Och den lever ju kvar. Idag sjungs den överallt, ifrån dagis till ålderdomshem.
OK. Där funkar kanske inte Farmer John lika bra... Men onekligen blev ”I natt jag drömde” lite av brytning för poptiden när den gick upp på Svensktoppen i januari 1967.

- Grejjen är dessutom att det var ju Cornelis låt. Det var egentligen hans version som röstades in från början. Men han hamnade i fejd med Sveriges Radio och förbjöd dem att spela alla hans låtar. Så då började dom spela våran istället!

Krogshow
I slutet av 60-talet utökades Hep Stars med Svennes blivande fru Lotta. Bandet flyttade in på Hamburger Börs och gjorde krogshow!
- Det var specialskrivna låtar och allt sådant. Peter Himmelstrand skrev nästan alla texter. Beach Boys Vegetables blev Potatisar...
Hep Stars började fundera på vad dom ville göra. Lelle, Krille och Janne ville spela mer pop igen. Benny, Svenne och Lotta ville fortsätta krogshowandet.
- Vi blev definitivt inte ovänner, men vi valde att lägga ner. Vi höll inte på mer än fyra-fem år egentligen, första omgången. Men det var en fruktansvärt intensiv tid.

Come back
Under hela 70-talet spelade Janne, Lelle, Krille och några till med Gummibandet istället. Benny bildade med fästmö och vänner en annan framgångsrik grupp.... Svenne och Lotta showade vidare. 1980 kom det plötsligt ett telefonsamtal från EMA. ”Ska ni inte sätta igång Hep Stars igen?”
- Vi sa nej först, men sen tänkte vi att vi kan väl ta en sommarturné.
Det var det gamla bandet igen, fast utan Benny och Lotta första sommaren. Och den där sommarturnén, ja den har hållit på i 20 år nu... Och Lotta är med igen. Fast Benny har fortfarande annat för sig
- Det är visserligen inte lika intensivt som förut. Och det är man ju tacksam för när man kommit upp den här åldern...
Förutom rena Hep Stars spelningar blir det Popcirkus där Hepparna kompletteras med Tommy Blom, Lennart Grahn och Lalla Hansson.
- Det är en märklig sysselsättning man håller på med. Ändå kan man inte sluta. Ibland tänker man när Svenne ringer ”Äsch, inte nu igen”. Och så står man där.
Och har roligt.

Nästa sida: Popen kommer till byn.