Pelle Klockar - Mr Music

Det började nog med Tutti Frutti. Det var bland det tuffaste Pelle Klockar hört. Att han sen inte fick lyssna på sin kusins platta gjorde saken ännu mer spännande. Han trodde det berodde på att skivan var farlig. Fast egentligen berodde det på att kusinen inte var hemma och man inte ville låna ut skivan utan lov...
Men något hade satts igång och rock and rollintresset fulländades när Hep Stars släppte Farmer John.
- Det var det roligaste jag nånsin hört! Brorsan Ola och jag höll på att skratta ihjäl oss när vi hörde den. Det var det största glädjeruset dittills!

Gitarrkurs
Nio år gammal började han sin första gitarrkurs. Stolt kom han hem och visade sina första ackord för mamma Inga. D och A7.
- Då visade det sig att hon också kunde dom! Gitarrspelandet var så förknippat med speciella förebilder så inte hade jag en tanke på att hon kunde spela.
En av förebilderna hette Putte Snitt. Han satt ofta och provade elgitarrer hos Pelles farbror, Piano-Nisse.
- Och Chamber Horrors repade i skolbespisningen och ibland fick man komma in och lyssna på nåder.

Trivselträff
Farbror Nisse var inblandad i trivselträffarna på Ångbåtsudden och där blev Pelle ständig Hang-around.
- Vi fick bära grejor åt banden ibland. Jag fick bära basen åt Trio med Bumba. Fast egentligen hade jag nog velat bära gitarren...
Bas skulle det bli så det räckte och blev över ändå för Pelle. Kusinen Anders och kompisen Anders ”Tjoppe” Jakobsson och Pelle bildade bandet Slipstenarna. Ständigt förekommande på Trivselträffarna..

- Vi var två gitarrer och trummor och lät inte bra... Piano-Nisse spelade in oss och spelade upp bandet för Nisse Wiborg och jag kommer ihåg hur pinsamt jag tyckte det var.
Snoopys Christmas med Royal Guardsmen skulle ändra på saken. Anders Klockar hade den på singel.
- Basen var så tydlig på den singeln. Anders visade mig hur man gjorde och så bestämde jag mig för att spela bas.

Hängbjörk
Pappa Gunnar skaffade en kontrabas till Pelle. Pelle tröttnade snart på den.
- Jag ville egentligen ha en elbas, men pappa sa att man kunde bränna sig på strängarna och få stötar...
Anders och Tjoppe kom till hockeyplan och ville att vi skulle repa. Jag ville hellre spela hockey.
”Men du får ha elbasen” ”Var är skyddena” sa jag, och den lördagen började det.
Redan vid 13-14 års ålder spelade Pelle väldigt mycket. På IOGT-träffar, trivselträffar, ja en hel danskväll var inga problem redan då. Han fick spela bas med spelmanslaget, vilket var en väldigt bra träning, inte minst för gehöret.
- Och så övade vi stämsång, genom att ta ut stämmor till mopedmotorn. Gunnar Almeling tolkade på cykel med mig och så sjöng vi trestämmigt med moppen.
Tjoppe flyttade, Pelle hamnade i gymnasiet. Han blev snart värvad till det nysatsande Masarna. Pappa Gunnar hade gett med sig angående elbasen.
- Han köpte en svindyr basanläggning åt mig. Jag tror Ola fick en moped istället...
Pelle hade också spelat en hel del med Sigurd Nilsson, lite gammalt, lite swing. De första vuxenspelningarna.
-Man fick spela så man fick blodblåsor av kontrabasen.
I gymnasiet träffade Pelle Lasse Barke och började spela med honom. På en skolresa såg man ”Sista natten med gänget” . Femtitalsmusik på riktigt. Brylcremes var födda. I flera år höll man bejublade shower på Röda Kvarn.

Blindtarmen
När Masarna slutade blev det Curt Börjes ett tag för Pelle. Bland annat gjorde man en folkparksturné med Kjell Hansson och Lena Ericsson. Sedan träffade han Lasse Kronqvist och Micke Andersson - så småningom Micke Nord med musiksverige - från Dalecarlian Monsters och tillsammans med Kjell Kallin och Gunnar Gustafsson från gamla Masarna nybildades Masarna.
Under en av sina dansbandsturnéer under lumpartiden sprack Pelles blindtarm.
- Den sprack i Stockholm på onsdagen före midsommarafton. På torsdagen åkte vi hem och på fredagen åkte vi till Sollefteå. Det magonda gick över. I Sollefteå blev han sjuk igen och fick opereras.
Pelle blev sjukskriven i hemmet, men frågade doktorn om han kunde spela, och det fick han. Intyget skrevs på ett vanligt receptblock. Så nyopererad reste han med bandet till Kalix.
- Dit ringde polisen ”Du ska höra av dig till I 13 på en gång”
- Jag fick 24 timmar på mig att komma ner. Kaptenen hade sagt på uppställningen, när det rapporterades en sjukskriven i hemmet: ”Han är inte sjukskriven i hemmet- Han är i Kalix och spelar bas”
Det blev en riktig soppa, för Pelle anklagades för att ha förfalskat läkarintyget, men så småningom redde det ut sig.

Whoforce
Efter Masarna hamnade Pelle i Boströmmarna. Han hade skaffat steelguitar och Masarna hade blivit lite tuffare. Pelle terroriserade Åbergshuset med steelgitarren och lyckades lära sig göra såväl pistolskott som billjud och så småningom hela instrumentet.
-I den där vevan, runt 78 hade brorsan Ola börjat spela bas och Peder Carlsson gitarr. Han hade varit med i Brylcremes också. Bror Ehrlin kom på att måste finnas band som hette Whoforce, eftersom det fanns både Chicago och Boston och så bildades bandet. Pelle fick vara med om han spelade trummor och igång satt det.
- Vi hade inspelningsstudio i Sotarns Merca.
Orsa Hotell blev sig aldrig riktigt likt efter Whoforce. Och kanske inte orsamusiken inom den här specifika sfären heller. I Whoforce kom så småningom Per Ström med. Och Per och författaren till dessa rader hade skrivit låtar ihop. Dom började vi också spela in, med hjälp av Pelle och det började dyka upp fest-spelningar. Plötsligt var vi Hellzephyrs. Egentligen så uppstod tre nya band när Whoforce slutade. Hellzephyrs, Kent Standits och Peders band i Stockholm.

Hellzephyrs
- Hellzephyrs gick otroligt fort. Det gick väl på mindre än ett år från det vi spelade ihop första gången till vi hade skivkontrakt, konstaterar Pelle. Det var en vansinnigt intensiv period.
Och naturligtvis hade den inte blivit av alls utan Pelle som pådrivare. Han fick upp oss ur källaren. Han fick oss att se att vi kunde och vågade. Han tröttnade också först.
- Egentligen var jag trött på att spela bas. Jag hade börjat tycka det var kul med gitarr igen.
Pelle började jobba som musiklärare på Orsaskolan. Det passade honom som handen i handsken.
-Sen fick jag möjligheten att förverkliga en dröm, att spela swingaktig country. Vi startade Termoz och det var jätteroligt att få bygga upp en helt ny repertoar.
1988 fick Per Ström förfrågan att hoppa med Svenne Rubins. Efter en viss tvekan avböjde han, men Pelle var intresserad. Han blev också Kjell Pellets.
- Det var precis när de började spela heltid. Det blev en massa turnerande. Och det har aldrig Pelle varit särskilt förtjust i. I alla fall inte att sova kvar på hotell.
- Vi har väl nån gen i släkten som drar hem en...
Rubinssejouren blev tvåårig. Pelle slutade precis när embryot till ”Långa bollar på Bengt” kom. Men istället för Svensktoppsstjärna blev han musikhandlare.

Hellzephyr Musik
Strax före jul 1990 startade Pelle och Per Hellzephyr musik. Det fanns inte så mycket i affären från början, men man tog saker och ting snabbt. Idag är det en av Dalarnas mest välsorterade musikaffärer. Jag träffade en forskare som konstaterade att en sådan butik inte borde fungera på ett så litet ställe om man såg till ekonomiska termer. Men Hellzephyr musik är mer än en butik. Det är en social inrättning. Pelle och Per har tagit över Piano-Nisses roll som värmestuga för musiker med drömmar. Hade dom tagit betalt för allt kaffe som druckits i den lokalen hade de varit det mest framgångsrika fiket i byn också.
Pelle står för reparationerna. Något som suttit i hans fingrar sedan han skruvade sönder sin första cykel. Fast numer sätter han ihop instrumenten också. Fler och fler började fråga Pelle till råds när det gällde instrument och Pelle skruvade och fick till det någorlunda. Så småningom började han hjälpa Uffe Widén på Bonäs Musik. Pelle fick också hjälpa till reparera pianon hos farbröderna Anders och Nisse och det slutade faktiskt med att Pelle fick gesällbrev. Fast i musikaffären är det mest stränginstrument som gäller.
- Många skruvar på bilar, få skruvar på gitarrer, konstaterar Pelle. Fast han har förståss gjort båda sakerna.

Affären till trots fortsätter också spelandet. Pelle har hunnit med några år i Sigge Hill. Han vickar med jämna mellanrum med Orsa spelmän. Han har producerat Gunnar Bäckes platta osv. Han är också fixaren som är först på plats när nå´t skall hända och sist hem. En hel del av det sitter kvar sen 70-talet, då allting var möjligt.
- Det fanns någon slag odödlighets känsla i det vi gjorde. Allt gick att ordna. Och det ordnade sig också. Det är ofta dom där nästan oplanerade spelningarna man minns mest. Som spelningarna på Fryksås efter Orsayran. Det var som ett bättre 50-årskalas...
Faktum är att utan Pelle hade inte Orsayran sett ut som den gör heller. Det var han som var trött att stå på scenen och tyckte att vi skulle stå direkt på gatan och spela för folk, den där gången i tidernas begynnelse. Och vi gjorde som Pelle tyckte och gör så, tjugo år senare. Det är få som satt sådana spår som Pelle Klockar.

Nästa sida: Janne hade Beatles som förband