Pelle Jakobsson - den nyfikne spelmannen

Det var gubben Sundman i Säter som stack åt Pelle Jakobsson hans första fiol med ett: ”Pröva.”
Gubben Sundman lagade fioler och det visade sig att den 12-årige blivande storspelmannen hade talang, trots att det inte musicerades i hemmet. Det kom musik ur trälådan. 1948 hade det kommit så mycket musik ur fiolen att Pelle blev den yngste som spelade upp för Zorns spelmansmärke i silver.

Horn
Ett par år efter närkontakten med fiolen kom nästa utmaning. Pelle hade nu parallellt börjat sin klassiska bana som basunspelare i Säters Skolorkester. En bror till Pelles farfar, som brukade hälsa på i familjen varje söndag för att få sig en kaffekask hade med sig ett horn. Pelle skulle få det om han kunde få ljud ur det. Mycket till ljud blev det inte vid första försöket, men Pelle fick behålla hornet ändå och nu var nyfikenheten för vallåtarna väckt. Han kom snart i kontakt med Carl Gustaf Färje, vars intresse för vallmusiken smittade av sig. Idag är det kanske lur, pipa och horn som man mest förknippar med Pelle, som t o m vid två tillfällen spelat horn för självaste påven.

Musikaliska akademien
1951 kom Pelle till Orsa som folkskollärare. Han hamnade snabbt i spelmanslaget och kom också att bli ledare för den kommunala musikskolan. Och på äkta orsamanér spred Pelle sitt musikintresse över flera genrer. Han spelade förutom i spelmanslaget, klassiskt med orkesterföreningen. Pelle är dessutom en av de två orsamusikanter som invalts i Kungliga Musikaliska Akademien.
Pelle forskade mycket om de gamla spelmännen och gav ut sina rön i en omfattande bok.

Pelle gick bort 2006.

Nästa sida: Fler spelmansprofiler